Sådär, nu har jag flyttat på min blogg, den nya adressen är: johannalundberg.net/blogg
Snart kommer bloglovin styras dit också och ni som är gulliga och har mig bokmärkad eller länkad får jättegärna ändra länken.
Cred ska min hockeyfotarkollega Andreas ha, som lärde mig hur man gjorde
Jag är lite sen med T52 den här veckan…
…men det är bara för att jag varit upptagen med att se…
….DJURGÅRDEN KVALA SIG KVAR I ALLSVENSKAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Veckans T52 var sagor.
Jag skäms lite över att erkänna att jag jobbat som retuschör när jag visar den här bilden. Irritation och en halvtimma kvar till deadline gör att jobbet blev slarvigt i ps. bläääää.
Det här är ett projekt som jag, Annika, Elin och Isabell dragit igång, för att motivera oss själva. (Klicka er in på deras sidor för att se deras grymma bidrag också).
Blev jätteglad när jag såg att min bild kom med i finalen hos fotourval.
Rösta hemskt gärna på nummer 4 om ni gillar den.(här var det röstfiske)
P.s Helgens bloggspottning var MeräntusenordStina på 4:an, lika trevlig i verkligheten som på bloggen.
På söndag ska jag fota en modell från Mikas modellagentur. Det kommer bli awesome!
Det här börjar ju mer och mer likna en skrivblogg. Ledsen för det.
Men det blir lätt så när jag känner att jag vill kräkas så fort jag ser min kamera. För så är det.
Fan vad tråkigt det är att fota just nu.
Jag läser ju foto om kvällarna. Totalt sex timmar i veckan. Det känns otroligt oinspirerande för tillfället. Det känns som att läsa om kemiformler. Dom andra kvällarna i veckan fotar jag elitseriehockey, och visst det är roligt. Men jag gör ju inget annat än jobbar, fotar sitter med PS.
Jag tog ett för mig väldigt viktigt beslut i slutet av sommaren. Jag hade startat upp mitt egna företag och fick in tillräckligt med jobb för att försörja mig på foto, jag fick åka till både Berlin och London på uppdrag, jag blev även erbjuden ett stadigt fotouppdrag för hösten, så att jag visste att pengarna skulle komma in.
Där dog foto för mig. Det kändes inte rätt och något i magtrakten sa ifrån.
Jag blev erbjuden ett heltidsjobb på en webbyrå, med något som inte har med foto alls att göra. Och då tog jag ett för mig viktigt beslut. Jag tänker inte jobba med foto, jag vill inte göra det, och det är helt okej att känna så. En sten föll från mina axlar.
Veckan efter fick jag chansen att träffa min allra största idol inom fotografering och han sa att bra foto böra vara “sant” det måste vara ärligt. Och jag kände att pusselbitarna föll ännu mer på plats.
Så tills dess att jag blir så pass framgångsrik att jag kan försörja mig på att fota precis vad jag vill och bara åt mig själv, så kommer jag ha ett yrke vid sidan om, som jag faktiskt råkar tycka är riktigt roligt.
Sen är jag glad att jag får ha en sån passionerad hobby, det är det inte många som har.
Mitt företag lever kvar och jag kommer ta dom uppdrag som faller mig i smaken framöver. Och jag ångrar inte en sekund dom uppdrag jag tog i somras, jag lärde mig något på samtliga och jag träffade fantastiska människor.
Jag vill påpeka att jag inte på något sätt säger att det är fel att “ta andras” bilder. Jag säger bara att det inte funkade för mig. Det finns människor som är så otroligt mycket bättre på den balansen.
Jag hoppas att inspirationen snart kommer tillbaka.
Okej, nu sätter jag stopp på diskussionen i kommentarerna i inlägget här nedanför.
Trodde väl inte att det skulle bli en sån stor grej av det. Tack alla som gett mig fina komplimanger. Det värmer.
Dock måste jag säga att jag tagit det med stor ro själv.
Killen från Norrköping har bitvis varit lite rolig, även om jag tycker att du måste arbeta lite mer på retoriken, och som sagt alla dina kommentarer som förminskar kvinnor (en kvinna ska se ut som en kvinna, är det din pojkvän som har lärt dig det där) känns lite förlegade. Vi tycker nog olika om allt också, du använder kommunistkärring som ett skällsord. Jag gillar kommunistkärringar. Du tycker kvinnor ska se ut som kvinnor, jag tycker dom ska se ut precis som dom vill. Därför kommer vi nog aldrig komma överens.
Hela diskussionen har annars varit uppfriskande.
Jag tar gärna emot kritik, både mot mig som person och mot mina bilder.
Men då får man vara beredd på att jag ifrågasätter kritiken och vill ha en diskussion om det. Det blir lite svårt att väga “amatör”orden om personen är anonym och jag inte vet vem jag blir bedömd av.
Jag har också svårt att ta åt mig om kritiken är helt obefogad.
Det finns säkert många negativa saker om min person, men stroppig är nog faktiskt det sista jag är.
Men som sagt, jag har mest suttit och fnissat bakom skärmen och med det stänger vi den här diskussionen, pajkastning åt alla håll och kanter klarar jag mig utan.
Anonymous Says:
September 13, 2009 at 4:29 pm
Jaha, är det du på bilden? Såg ut som en 13 årig flick :PpPpPpPpPpPpPpPpPpPp
————————————————————————————————————————-
Haha, jaa. Det kanske är därför jag får visa leg jämt och ständigt!
Men det kommer bli grymt skönt när jag är 40 och ser ut som 30. Så man får tacka så mycket!
Förresten, JAG SKA FÅ TRÄFFA ANDERS PETERSEN.
Jag älskar Anders Petersen, och nu ska han föreläsa för min klass.
Hurra!
|
